måndag 23 november 2009

Mind your own business


Idag har jag ridit Mindy och Liona. Planen på att rida 5 hästar gick i stöpet på grund av sömnbrist på grund av mardrömmar, pisseväder ala novermbersverige och helt enkelt tidsbrist pga att jag tog en senare buss... Liona var pigg och glad, och gick SÅ sjukt bra! Hon bär sig mycket bättre i galoppen nu, och är överlag mer possitiv och glad. Dock har jag inte börjat ställa några mer krav på bättre form än, vi lämnar det tills det blir mer aktuellt, alltså tills våren. Innan dess ska jag fortsätta att stärka henne och rida mer balanserat och nogrannt.

Mindy sedan, var ett bekymmer. Först och främst går hon runt i sin rastlöshet i hagen, långt bort from dom andra. Hon står visserligen stilla ibland, men ändå ensam, och för det mesta vandrar hon omkring. Jag vet inte om hon ser sig omkring, eller om det är stressmoment? En före detta ridskolehäst, vem vet vad hon fått utså? Jag fick muta henne med mat för att komma in, lirka på henne grimman (hon är huvudskygg) och ta in henne. Väl i sadeln var hon spänd och stissig, kunde inte stå still en sekund på ridbanan, lättade i fram 2 gånger och försökte trycka upp mig i staketet. Hon är otroligt strykrädd i munnen, och jag försöker ta så lite som möjligt i bettet.

När jag däremot börjar rida henne framåt i trav och galopp, då är hon stabil och lugn, snarast seg! Hon har fantastisk skön galopp, en sådan som jag skulle kunna sitta och rida i timtal i sträck. Men frågan är, om Mindy har för mycket bagage med sig för att fungera som lektionshäst? Vi kan inte ha en stressad, rädd och obalanserad häst, som folk ska lära sig rida på. Hon har fortfarande 12 dagar på sig att visa en annan sida, men blir det inte bättre får vi skicka hem henne igen. Vilket känns väldigt tråkigt, eftersom både jag och Lena känner att vi vill ta hand om henne, ge henne några bra år innan det är dags för pensionärslivet, och lära henne att hon inte behöver vara rädd för personen som sitter på hennes rygg,. men vi får se vart dessa hovar bär. Förhoppningsvis finner hon lugn och trygghet hos oss, som resten av flocken har gjort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar